ronja89

Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart

Jag kan inte hjälpa det. Jag orkar inte älska och hoppas längre...
Men jag gör det ändå.

I dag har jag jobbat "jhippi" Jag blir så glad av alla "glada" kunder. Är fortfarande på lika pissigt humör som i går. Men i eftermiddags blev det lite bättre en stund när jag var med Mille och Fabian till badhuset. Sen kom jag hem. Jag vet inte om jag är glad eller bara visar upp en fasad. Längst in vill jag nog bara gråta. Gråta för att mitt liv är kaos just nu. Jag vill gråta för lägenheten, för frankrike, för att jag inte vet vad jag vill bli, jag vill gråta för att jag gråter och inte är stark. Vafan. Jag kan väl ta mig i kragen och bara försöka skita i allt och visa upp en glad fasad? Nej, för det går inte för jag är tjej och aldeles för känslosam...
Jag är helt vilsen just nu. Jag vill vara själv men ändå ha sällskap. Jag fattar inte. jag har ju sex familje medlemmar men det känns som om ingen av dom håller standarden just nu. Jag orkar inte med dom. Orkar inte med nån. vill helst ligga på mitt rum och bara drömma mig bort (gråta). Men nej. jag ska fan träna bort tårarna. Tårarna och fettet på min kropp. Allt ska bort. Jag måste bara ta mig i kragen. Visa lite stake. Lite vilja...

Alla säger åt mig att leva nu när jag är ung och singel. Men hur ska jag leva när jag inte vet vad jag vill?

Varför kan jag inte bara bestämma mig för en sak i taget? Och leva för just det, just då? Varför tänker jag frammåt hela tiden? FAN

Over and out

Varför ska allt bli helt snurrigt nu för? VARFÖR? Har inte jag lidit tillräkligt den här jävla julen? Vafan har jag gjort? Är det karma? Har jag varit elak mot någon?
Helt snurrig. Jag vill allt lika mycket. Men det går inte.
Varför behandlas jag som en liten flicka? Jag vill bara skrika att jag inte är det! FAN!
Allt blir tillslut bara en grå massa i huvudet som man inte orkar tänka på och då blir ingenting av...
Jag orkar inte med den gråa massan. jag orkar inte tänka längre. Jag ska bli ett itet apatiskt mini barn som man kan ta hand om... För jag kan ju inte ta hand om mig själv för jag är ju så liten...
Fan vad jag gnäller hela tiden ochså.. Men jag ska väl vara glad för det jag har annars blir väl någon annan arg för att jag gnäller över småsaker.
Men de3t här är fan inte småsaker för mig.
Frankrike, Flytta hemifrån. Val.
Det är inte småsaker.
Jag är ingen liten flicka...


Over and out.

Fredag. Jobb.
Var ute och gick med mor och stenvald i morse innan jobbet. Det var fan svin kallt ute! Synd att jag bara har min röda toppluva.. Den kan jag ju inte ha på mig, så jag får snällt frysa om öronen...
Jag lyckades även förfrysa mig själv i morse, eller mamma förfrös mig. Hon öppnade mitt fönster på vid gavel och där låg jag i underställ, joggingdress och under duntäcket och frös.

Annars har jag jobbat hela dagen. Hata kassan. Jag har så äckligt ont i ryggen nu, och inte fan hjälper det att jag står helva dagen och sitter halva dagen. Plus att det bara mal i mitt huvud. tankarna snurrar just nu väldigt fort. Jag fattar ingenting längre. I går morse känndes allting perfekt. För första gången på två veckor kändes det bra. I dag känns det inte lika bra. Jag vet inte riktigt var vi står längre...

Till Bara Dig.
En morgon, en hel dag.
du, endast du sert mitt sanna jag.
En kväll, en hel natt
du är mitt hjärtas skatt.
Vi måste vårda om vår vänskap
och finna frid i varandra.
Tro på det bästa för oss.
Det är inte nekelt, det är fruktansvärt svårt.
Varför måste livet vara så jävla hårt?

Vi var det då, vi är det nu och vi kommer alltid vara en del av varandra.

P.s Bara så du vet: Jag finns här för dig, när du vill prata,skratta,gråta eller bara göra ingenting. Jag finns här för dig. Glöm inte det snälla.

God natt